När SVT skulle göra sin valkompass skickade de en enkät till riksdagskandidaterna för de större partierna. Kandidaterna fick frågor om hur de stod i olika sakfrågor, samt ett par mer allmänna värderingsfrågor.
Jag har tidigare skrivit om vissa trender i svaren, och nu tänkte jag titta på några enskilda frågor.
Stapeldiagram om partiernas åsikter
På varje fråga får kandidaterna möjlighet att svara "Mycket bra förslag", "Ganska bra förslag", "Ganska dåligt förslag" och "Mycket dåligt förslag". De kan också ange "Ingen åsikt", men de svaren har jag valt att exkludera från statistiken.
Svaren säger inte alltid så mycket som man kunde önska. Svensk politik handlar inte så ofta om en skillnad i uttalade ambitioner. Till exempel kommer alla partier hålla med om att miljöfrågan är viktig och att vi måste minska våra utsläpp, men det betyder inte att alla partier agerar i den riktningen. Samma sak gäller jämställdheten, att alla öppet förespråkar ett samhälle med lika rättigheter och förutsättningar för könen - men det kan ju också bero på att alla vet att det är politiskt självmord att säga något annat.
Det effektivaste sättet att mäta partiernas faktiska åsikter är förstås hur de faktiskt agerar. Men jag tror även att SVT:s gradskala hjälper oss lite grann. De som har tveksamma klimatambitioner må visserligen hävda att det är en bra idé att sikta på lägre utsläpp, men rimligen kommer dessa tendera att i högre utsträckning svara "Ganska bra förslag" istället för "Mycket bra förslag" på frågan. Jag har därför lagt särskild fokus på extremsvaren, för att jag tror att dessa säger oss mest.
Till exempel, så här har partiernas kandidater i genomsnitt svarat på frågan "Ska vi satsa på ett mångkulturellt Sverige?":
Alla partierna utom SD ger ett nästan uteslutande positivt svar, men Alliansen (och i synnerhet KD) är klart mindre övertygande. Detta återspeglas även i frågan "Ska färre flyktingar få stanna i Sverige?":
Återigen är Alliansen mindre övertygande än FI, V och MP, men även var femte kandidat från S verkar åtminstone öppen för tanken att minska antalet flyktingar. Dock är i princip inga socialdemokrater öppet positiva till förslaget, och bara var tionde moderat.
Värt att notera här är att FI och SD har klart färre riksdagskandidater än de övriga partierna, så enstaka avvikelser märks betydligt mer än hos de andra partierna. Den del av FI som svarat "Mycket bra förslag" är alltså bara en person. Jag blev nyfiken och kollade upp den personens svar, och min slutsats är att det sannolikt rör sig om ett misstag, eftersom samma person svarat maximalt invandrarvänligt på alla andra relevanta frågor.
Det finns även frågor där extremsvaren är mindre intressanta. Till exempel frågan "Att bekämpa klimatförändringarna ska överordnas alla andra politiska frågor". Att svara att detta bara är ett "Ganska bra förslag" säger inte så mycket, eftersom det kan betyda bara att andra frågor är ännu viktigare. Däremot tycker jag att negativa svar säger betydligt mer:
Både diagrammen är talande, men säger olika saker. Bara V och MP tycker överlag att klimatet är viktigast av allt, men jag skulle tolka svaren som att även FI, S och C anser att det är en väldigt viktig fråga. Resten av Alliansen (i synnerhet M), samt SD, tycker tydligen att klimatet inte är en av de de viktigaste frågorna (vilket delvis förklarar deras miljöpolitik, som jag skrivit om tidigare).
En annan fråga där båda varianter säger en del är "Ska vi satsa på ett Sverige där makt omfördelas från män till kvinnor?":
Att det är en del av regeringens egna jämställdhetsmål, det verkar inte alla regeringspartier bry sig om. Mer än hälften av Moderaterna tycker tydligen att det rentav är en dålig idé (av de som svarade i alla fall, men här angav hela 40% av M att de inte har en åsikt i frågan). Och även bland de två allianspartier (C och FP) som överlag tycker idén är bra, så är det bara en fjärdedel av C som tycker det är mycket bra och bara två tredjedelar av FP. Även S, och rentav MP, har lite svaga siffror här. Det är oklart för mig vad det ens innebär att tycka att förslaget inte är mycket bra. Vill de att kvinnor ska få lite mer makt, men inte för mycket? Hur mycket ojämställdhet tycker de ska vara kvar?
Ifall frågan hade varit ifall politikerna vill ha en jämn fördelning, då skulle antagligen ingen säga nej. Som frågan är formulerad nu innefattar ett positivt svar även att kandidaten tycker att det i dagsläget finns en maktförskjutning. Så jag menar att frågan är ganska bra formulerad, om dess syfte är att bedöma vilka som vill agera politiskt i ett utjämnande syfte. Ingen som anser att makten är snedvriden nu, och som vill att politiken ska åtgärda det, tycker jag har någon anledning att vara emot förslaget.
Frågan säger heller inget om några åtgärder, utan bara att politiken ska verka i den riktningen, vilket är en del av våra genomröstade jämställdhetsmål. Det handlar alltså inte om vilka som stöder så kallad "vänsterfeminism", utan frågan berör bara de jämställdhetspolitiska ambitionerna.
Men vad är en maktposition, och hur mäter vi vilka som har makt? Det är inte helt självklart, men SCB har en ganska bra lista att utgå ifrån. Den täcker naturligtvis inte allt, men den tar upp de flesta områden där politiska reformer har störst möjlighet att påverka.
SCB visar tydlig statistik på att vi inte ännu har uppnått en jämn maktfördelning mellan könen. Politikerna har åtagit sig att verka för en förändring där, eftersom de godkänt jämställdhetsmålen - och hur de svarar på frågan visar hur många som faktiskt vill agera mot det målet.
Till att börja med tycker inte ens två tredjedelar av FP att det är ett mycket bra förslag, trots att det är själva grundstenen i feminismen, så inte tycker jag att de svarar särskilt övertygande. Men även om de gjorde det så krävs det något mer.
Att FP svarar mer feministiskt än övriga regeringspartier behöver inte betyda så mycket alls. Alliansen verkar ha som strategi att fånga upp folk från alla håll, så när feminism blev stort (mycket på grund av att FI växte sig stort och fick mycket uppmärksamhet), då började plötsligt ett enda Alliansparti tala jämställdhet, efter nästan åtta av tystnad. Det är helt enkelt en fråga om profilering, misstänker jag. Precis som Centerpartiets uppgift är att fånga miljörösterna, och KD och M fångar upp de mest konservativa. På senare tid verkar M även sikta in sig på de invandringskritiska, genom att utmana SD på rollen som det enda parti som "erkänner invandringens kostnader" och menar att den går ut över välfärden.
När det sedan kommer till kritan driver partierna ändå bara en enda politik. Centerns miljöpolitik, som ens i löftesform inte är mycket att skryta med, är nästan borta när förhandlingarna är klara. Folkpartiets prat om jämställdhet och socialliberalism är lika osynligt. Kvar finns mest moderaternas politik.
Så även om vi tror att FP på riktigt har börjat engagera sig för feminism, då finns det fortfarande ingen ursäkt för att de konsekvent röstar med Alliansen i jämställdhetspolitiska frågor. Ett parti måste dömas efter sitt agerande, inte efter sina påstådda ambitioner. Och ifall de inte kan stå för hur de röstar, och inte vill dömas därefter, då borde de lämna Alliansen.
När det gäller HBT-personers rättigheter svarar partierna så här:
Även här är engagemanget svalt från KD, även om det bara är ungefär en femtedel som tycker det är en direkt dålig idé att utöka HBT-personers rättigheter. SD är som vanligt en katastrof, men det känns knappt värt att anmärka på.
Just HBT-personers rättigheter är för övrigt ett ganska bra exempel på hur missvisande dessa svar kan vara, för även om större delen av Alliansen ställer sig ganska starkt bakom idén, så återspeglas det inte så bra i deras agerande. När RFSL ger partierna betyg efter hur de röstar i HBTQ-frågor, då ser det värre ut:
Även RFSL anger att partiernas enkätsvar är klart bättre, men det märks inte i omröstningarna. Även FP och C röstar konsekvent till HBTQ-personers nackdel, och jag menar att det är deras agerande vi ska döma dem för.
En fråga som kanske överraskar mindre är den här:
Det som möjligen överraskar någon är att C har gått så mycket längre än M i frågan. Men mest visar det oss hur klassiskt höger SD är, hur mycket de än vill kalla sig ett mittenparti.
Slutsats
De rödgröna tycker bland annat att klimatet är en viktigare fråga än Alliansen. Samma sak gäller HBT-personers rättigheter, och även jämställdheten mellan kvinnor och män. Den senare frågan är inte bara lågprioriterad i Alliansen, utan skrämmande många där vill inte ens arbeta för mer jämnfördelad makt mellan män och kvinnor, trots att det ingår i deras egna jämställdhetsmål.
En annan intressant sak att notera är att Alliansen trots allt svarar ganska olikt SD i många värderingsfrågor, samtidigt som min tidigare undersökning visar att de ändå överlag står tämligen nära varandra. Det beror på att de flesta sakfrågor som Alliansen stödjer, de stöds även av SD. Vad det beror på lämnar jag dock till läsaren att spekulera i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar