Är det rätt att kalla SD för nyfascistiskt?

De senaste veckorna har det blivit en del uppståndelse kring det faktum att Stefan Löfven och Magdalena Andersson kallat Sverigedemokraterna för ett nyfascistiskt parti. Från vänsterkanten hörs i huvudsak jubel över att själva statsministern satt ner foten och markerat mot SD. Från högerkanten uppfattar jag mest kritik mot påståendet, som sägs vara ogrundat och historielöst, och inte ge en korrekt eller rättvis bild av SD.

Jag kommer här nedan att låta bli att uttala mig så mycket i själva frågan, eftersom begrepp som fascism eller nyfascism är ganska vagt definierade. Vad jag däremot vill kritisera är motargumenten som hörs här och var, eftersom de sprider en nästan pinsamt trångsynt och okunnig bild av historia, politik och språk.

Har budgetkrisen visat att regeringen är oduglig?

Ingen lär ha missat den politiska oreda som utspelar sig för närvarande. Regeringens budget blev fälld för att SD valde att rösta på Alliansen i budgetomröstningen. I den stora uppståndelsen kring detta verkar nästan alla politiker stå och beskylla varandra för krisen, och de flesta utomstående (såsom bloggare och journalister) verkar beskylla alla politiker lika och ber dem sluta tjafsa och börja samarbeta istället. Det kan ju aldrig vara ens fel att två träter, sägs det, som om det vore en naturlag. Men är det verkligen så? Bär alla nödvändigtvis samma skuld för oredan? Och har verkligen båda sidor samma möjlighet, och samma skyldighet, att bryta det parlamentariska dödläget?