KD:s flyktingförslag är inget nytt

I mitten av december skrev Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund en debattartikel där han presenterade tre förslag på hur vi ska minska kostnaderna för flyktingmottagningen. Han förklarade där att kostnaderna är höga, och att integrationen är ett stort samhällsproblem som svenskar överlag oroar sig väldigt mycket för, men som ingen diskuterar eftersom "alla är upptagna med att klistra etiketter på varandra".

Reaktionerna lät inte vänta på sig. Från vänster hördes anklagelser om att KD anammar SD:s politik och problembeskrivning, vilket besvarades från höger med anklagelser om att det inte går att prata integration alls i det här landet utan att bli kallad rasist eller anklagas för att flirta med SD. De liberala ledarsidorna och borgerliga politiker (med ett fåtal undantag) hyllade utspelet och kallade det ett mycket välbehövt inlägg i invandringsdebatten.

Jag vill i den här texten fokusera på förslagen i sig, och inte hur de förhåller sig till SD, för de är faktiskt hemska i sin egen rätt. Det finns en fara i att låta SD bli en ensam symbol för något som egentligen bara är klassisk högerpolitik, så att ingen verkar känna igen samma resonemang när det kläs i andra ord, med en annan retorik, från ett annat parti. De resonemang som många nu lärt sig att genomskåda när det kommer från Sverigedemokratiska läppar, de kan ändå verka sunda och humana från en moderat eller kristdemokrat.