Att kritisera oppositionens sammanhållning tycks ha blivit en av Alliansens viktigaste valfrågor. Gång på gång får vi höra att de rödgröna inte utgör ett verkligt regeringsalternativ för att de inte presenterat en gemensam politik, och allianspolitikerna missar aldrig chansen att lista frågor där S, V och MP inte är överens. Men varför är det ett problem, menar Alliansen?
Problemet med att gå till val på en gemensam politik
Det finns ingenting som säger att ett regeringsalternativ måste gå till val på en helt gemensam politik och med tydliga besked i varje fråga. Tvärtom vore det ganska dåligt för demokratin, eftersom röstfördelningen inom de partierna då tappar mycket av sin betydelse.
Alliansen har redan innan valet berättat vilken politik de kommer att föra. Därmed är politiken redan satt, kompromisserna är redan gjorda, och det spelar nästan ingen roll vilket av partierna du faktiskt lägger din röst på. Du kommer inte få mer av Folkpartiets politik bara för att du röstar på dem snarare än Moderaterna, eftersom de tillsammans redan har förhandlat om vilken politik de ska föra. Hur lite röster Moderaterna än får i valet, så kommer det fortfarande vara mest deras politik som bedrivs under mandatperioden, eftersom de var störst under förhandlingarna innan valet. Och KD:s politik kommer fortsätta föras i Alliansen även om partiet åker ut ur riksdagen.
Ifall de rödgröna skulle göra samma sak så skulle det inte heller finnas något sätt att välja till exempel Miljöpartiet framför Socialdemokraterna. Jag är personligen glad att de rödgröna inte presenterar en gemensam politik innan de vet vad folket tycker, eftersom det skulle vara ett demokratiskt problem. Jag vill inte veta redan nu hur S, MP och V till slut kommer göra i frågan om flygskatter till exempel, hur mycket Alliansen än påstår att väljarna förtjänar/kräver besked. Jag vill nämligen att röstfördelningen i valet ska påverka deras beslut.
Alliansen kallar det att köpa grisen i säcken, men snarare handlar det om att låta folket bestämma vad säcken ska innehålla, snarare än att bara välja mellan två eller tre färdiga säckar, vars innehåll bestämts åt oss.
Det Alliansen verkar eftersträva är mer än bara blockpolitik. Det är ett system där vänsterpartierna föreslår en helt gemensam politik, och högerpartierna en annan - och sedan röstar folket om vilket alternativ de vill ha. Det närmar sig något som brukar kallas en tvåpartistat, där valen väsentligen står mellan bara två alternativ. Sådana finns här och var i världen, och systemet brukar vara föremål för kritik snarare än beröm. Det är oklart varför Alliansen tycker det är så nödvändigt att gå i den riktningen.
Vad anser svenska folket?
Enligt en undersökning gjord av DN/IPSOS så vill 55% av svenska väljare att våra partier ska gå till val på sin egen politik, snarare än att bilda block. För de rödgröna väljarna är siffran 69%.
Ändå fortsätter allianspolitikerna hävda att väljarna vill ha besked, att svenska folket kräver att få veta vilken politik en rödgrön regering skulle föra. De påstår sig föra folkets talan, men de har inte folket med sig. För verkligheten är det omvända, att folket inte vill ha ett gemensamt besked, i synnerhet inte från de rödgröna.
Är de rödgröna splittrade och oeniga?
Det finns inga direkta belägg för att de rödgröna partierna skulle vara inbördes mindre överens, när det gäller värderingar eller åsikter i sakfrågor. Jag bestämde mig för att undersöka saken med hjälpa av SVT:s valkompass, som använder enkätsvar från ett stort antal riksdagskandidater från olika partier.
Det visar sig att de rödgröna var klart mer inbördes eniga än Alliansen i hur de svarade på enkäten, som handlade om både värderingar och politiska sakfrågor. Splittringen var lika stor inom Centerpartiet som inom det rödgröna blocket. Det verkar alltså inte finnas någon direkt anledning att tro att de rödgröna skulle ha nämnvärt svårare att samarbeta än Alliansen.
Du kan läsa mer om min undersökning här!
Sammanfattning
De rödgröna har fattat ett helt legitimt och rimligt val: De har valt att inte förhandla och kompromissa om sina åsikter innan valet, eftersom det är just folkets röster som ska avgöra. Partiernas mandatfördelningar måste få spela roll, annars finns väsentligen ingen mening i att ha mer än två eller tre partier.
Alla partier kan med fördel berätta vilka frågor de inte kan tänka sig att kompromissa om, och vilka andra partier som de blankt vägrar att samarbeta med, men att besluta i förväg exakt vilken politik som kommer föras innebär att folkets röster till stor del tappar betydelse. Därför vill jag faktiskt inte veta svaret på alla de där frågor som Alliansen ställer, om allt från Förbifart Stockholm till RUT-avdrag.
Jag tycker dessutom det är arrogant av Alliansen att anse sig föra väljarnas talan när de begär klara besked, eftersom väljarna vill just motsatsen, enligt undersökningen från IPSOS.
Jag förstår att många väljare skulle vilja veta precis vilken politik som deras parti kommer driva, men det är inte så vår parlamentarism fungerar. Om inte partiet får egen majoritet så kommer det tvingas att kompromissa för att få igenom sin politik, det gäller alla partier. Vilka kompromisser det blir beror helst på mandatfördelningarna i riksdagen, och det är inget som partierna vet i förväg. Men din röst styr kompromisserna åt ditt håll.
Den säkerhet som Alliansen verkar erbjuda med sin gemensamma politik, den sker helt på bekostnad av väljarnas inflytande. Vill du rösta på Centerpartiet, då vet du visserligen vad du får, men det är inte så mycket mer av Centerpartiets politik - för i princip samma politik kommer ju föras även om du röstar på Kristdemokraterna istället, eftersom så mycket är bestämt redan innan valet, oberoende av din röst. Alliansen är väsentligen bara ett parti att rösta på, inte fyra. Det är priset för att gå till val på en gemensam politik.
Kort sagt: De rödgröna partierna gör inget fel i att gå till val själva. Det är en oärlig kampanj som Alliansen driver om regeringsfrågan, och det är mest av allt en förlust för demokratin.
Jag kan förstås inte annat än spekulera, men min gissning är följande:
En del av svaret är nog att Alliansen helt enkelt vill framstå som säkra och stabila, och säga att ingen annan är det. De vill att valet ska handla om regeringsfrågan, och då måste de övertyga folket om att prioritera den. Det gör de genom att ständigt varna för instabilitet och osäkerhet, eller rentav att en regeringskris är att vänta om några andra får bilda regering. Alla alternativ påstås vara farliga och osäkra, eller rentav inte existera.
Alliansen försöker sätta fokus på stabilitet, som om perfekt enighet vore viktigare än de politiska åsikterna, och att partier enbart kan samarbeta om de gör upp redan innan varje val. Kanske har de insett att deras starkaste kort inte är just politiken, utan folkets förtroende för deras regeringsduglighet och handlingskraft. Men att göra regeringsduglighet till en så stor valfråga som Alliansen försöker göra, det driver demokratin i en ganska tveksam riktning, där åsikter och ambitioner spelar allt mindre roll, och det viktigaste blir ren yrkeskompetens. Det bidrar också till en politisk likriktning, om våra partier inte kan gå till val med olika ambitioner och åsikter utan att det förmodas leda till en regeringskris.
En annan förklaring är att Alliansen försöker lämna dörren öppen för att regera vidare med stöd av SD, även om de rödgröna vinner över dem i valet. Kanske vill de helt enkelt ha möjlighet att efter valet säga att de gärna skulle godkänna en rödgrön regering om det var möjligt, men att den "tyvärr inte är duglig", och att det "vore ansvarslöst" av Alliansen att inte åta sig att regera vidare, även om det måste bli med SD i ryggen. De har uttryckligen sagt att de "släpper inte fram en regering som inte visat att den kan få igenom sin budget" (se här till exempel), vilket är tillräckligt vagt för att kunna rösta emot en rödgrön regering vid behov, utan att behöva erkänna att de bryter sitt löfte.
Förhoppningsvis har jag fel, men det finns tyvärr mycket som pekar på det, och jag kommer skriva mer om det i ett framtida inlägg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar